Case
"En resa utöver det vanliga"
När Stena Polaris i mitten av september 2013 lämnade ryska Ust Luga och navigerade ut i Finska viken inleddes en speciell resa. Som första P-MAX-fartyg skulle hon segla Nordostpassagen, sjövägen norr om Europa och Asien. Resan till slutdestinationen Yeosu i Sydkorea tog 35 dagar och kantades av isbjörnar, atomisbrytare och knäpptysta farvatten.
Att gå via Nordostpassagen istället för den traditionella vägen via Suezkanalen mellan Europa och Asien kan innebära upp till två veckor kortare restid. I takt med att istäcket runt Arktis blivit tunnare har möjligheterna att ta denna väg ökat. Dessa möjligheter utreds nu i ett nytt samarbete mellan Stena och koreanska Hyundai Glovis. P-MAX-fartyget Stena Polaris tidsbefraktades för att göra den första resan.
Med på resan var Patrik Svahn. I sin roll som Manager Commercial Operations på Stena Bulk var hans uppgift att inhämta kunskap om hur det går till i praktiken att segla den cirka 550 sjömil långa sträckan norr om Europa och Asien. Med flera år till sjöss är Patrik ingen landkrabba. Men när han klev på båten som skulle ta honom till Stena Polaris utanför norska Vardø visste han inte riktigt vad han kunde förvänta sig.
”Ett äventyr”
–Det är oundvikligt att kalla det ett äventyr, säger Patrik. Visserligen har rutten öppnats allt mer under senare år, men jämförelsevis är det inte så många som hittills har gått Nordostpassagen. Att segla i farvatten som är relativt outforskade är en häftig känsla som är svår att beskriva. Man kan verkligen prata om att vara ”in the middle of nowhere” där uppe; det är knäpptyst, en nästan hotfull omgivning.
Redan när Patrik mönstrade på i nordöstra Norge var internetuppkopplingen ombord i det närmaste obefintlig och fram till Berings sund var en satelittelefon den enda kontakten med omvärlden.
–Känslan att vara så avskuren och utlämnad var väldigt speciell, skrämmande och skön på samma gång. Och att sedan få se valrossar som lekte längs fartyget, isbjörnar som vandrade på enorma isflak och norrsken som färgade den mörka natthimlen grön. Utan att överdriva kan jag säga att det var en resa utöver det vanliga.
Isklass satt på prov
Ryska myndigheter ställer strikta krav på vilka fartyg som får trafikera Nordostpassagen. Med på resan fanns en ”isexpert” som hade till uppgift att tolka de dagliga satellitbilderna över isläget och välja ut den bästa rutten att segla. På vissa sträckor måste fartygen dessutom eskorteras av atomisbrytare.
–De atomisbrytare som eskorterade oss var egentligen avsedda för grundare vatten. Tack vare det tunna isläget var det inga problem, men det hände att isen slöt sig i rännan efter dem när vi gick i konvoj. Där sattes Stena Polaris isklass verkligen på prov och det var tydligt vilka påfrestningar ett fartyg måste kunna hantera för att gå i dessa vatten.
Säkerhetsarbete på annan nivå
Säkerhetsmedvetande och kompetens hos besättningen är andra områden där höga krav ställs på rederierna. Under resan närvarade Patrik vid säkerhetsövningarna ombord och han var imponerad av vad han såg.
–Jag har jobbat på svenska fartyg där man generellt är väldigt skickliga ur ett säkerhetsperspektiv. Men här har man lyft det en nivå till, framför allt i hur alla sätter säkerheten i första rummet och den positiva inställningen till säkerhetsarbetet. Och det ger resultat, för den enda olycka som inträffade under resan var när tredje styrman Arzans kaffemugg gick i spillror under ett oväder …
